Inspirationstext ur "Japansk trädgård på svenska" Prisma 2006, av Adrian Domines

----------------------- Page 1---------------------------------------------------------------------------

Kinesisk och Japansk trädgårdssten och dess skulpturala kvaliteter.

Att söka större stenar till en Kinesisk/japansk/nordisk stenträdgård är ett härligt, om än tidskrävande och ibland ansträngande nöje. Det vi söker är den naturliga stenen med den uttrycksfulla formen, spännande texturen och de vackra mineralstråken. Stenen som har en själ, något att säga utan att därmed vara uppenbart föreställande ett annat objekt. Ska den föreställa något så är antydan subtil och diskret. En liggande oxe eller en båtsten. En sten med ande. Sökandet av trädgårdsstenen sker bäst ute i naturen. På älvstranden eller havsstranden där den slipats och bearbetats av vattnets mjuka men outtröttliga kraft. Där de vassa och råa kanterna slipats ned och rundats av något. Där vågskvalpet bakat in en naturlig brunalgsvärta i stenens mineralporer.

Stenens anläggning i trädgårdsrummet.

Skapandet av stenträdgården börjar med en vision och en skiss. Skissen är ingen i detalj fastslagen gestaltningsplan som en traditionell landskapsarktektonisk ritning. Den är endast en indikation om hur man önskar att den färdiga stenträdgården skall se ut. Med idéskissen i hand ger man sig ut i terrängen på stensök. Här börjar anpassningen till naturens verklighet och det stenmaterial som man lyckats komma
över. Nu händer det som är så specifikt för stenträdgårdsdesign; Stenarnas storlek, karaktär och utseende styr till stor del gestaltningsprocessen. Huvudstenen, som oftast är den största, dominerar det visuella intrycket och kraftfälten som uppstår mellan den och alla de övriga elementen i miljön. Kring den ställs de assisterande stenarna så att de korresponderar på ett dynamiskt och spänningsfullt respektive vilsamt sätt. Allt enligt den känsla man anser att huvudstenen önskar skapa. Alltså, oavsett hur skissen/ritningen ser ut är det till slut stenarna själva som kommer att bestämma sina slutgiltiga positioner och uttryck. Denna dialektiska process äger rum i själva sättningsögonblicket och kan endast svårligen förutsägas när stenarna ligger upplagda bredvid anläggningsytan.
Den andra rumsliga dimensionen som gör skapandet av stenträdgården så djupt engagerande är mellanrummet. Det är egentligen här spänningen byggs upp, mellan stenarnas kroppar och den imaginära gravitation som uppstår mellan dem.
Intet mellanrum eller öppen yta får kännas ”utan laddning”.
Japanens koncept kring mellanrummet eller tomrummet är ”ma” är en lika viktig och påtaglig närvaro som de övriga fysiska objekten. Som pausen i all stor musik.

Vi arbetar oftast med stenar mellan 100 till 15000 kilo som kan stå mer än manshögt ovan jordytan. Den vanliga storleken torde dock ligga kring 300 till 2000 kilo och kan nå brösthöjd. Givetvis helt orubbliga för vanlig enkel muskelkraft. Kineserna från 500-talet använde sig av träställningar med rep, taljor och block och mycket självuppoffrande mankraft. Den nutida trädgårdsanläggaren av kan använda sig av
lyftkran med lång räckvidd och glasfiberstroppar. Avståndet till kranbilen är den enda begränsande faktorn. En fantastiskt effektiv och spännande arbetsmetod.
Själva kompositionsarbetet är oerhört stimulerande och spännande.
Arbetet med stengrupper innebär att komponera harmoniska konstellationer av individuellt gestaltade naturskulpturer som i grupp berikas och förstärks av varandra och deras inbördes relation. Som den idealiska familjen eller den perfekta arbetsgruppen. Bara lite mer statisk.

----------------------- Page 2----------------------------------------------------

Här gäller det att i varje sten ta tillvarataga dess bästa och mest framträdande sida med karaktär och kvalitet. Att definiera just denna sidas form och kraft och potentiella samspel med de övriga stenarna. Att se dess vertikala eller horisontella viloplan. De gamla chanmästarna (Kinesisk chan är ursprunget för japansk zen)i Kina och zenmunkarna i Japan brukade meditera för att uppnå ett stilla sinne för att kunna höra vad stenarnas andar önskade innan de ställdes in i anläggningen.

En trevlig aspekt vid skapandet av en stenträdgård är att den inte behöver tvåhundra år på sig att bli fullgången och sublim. Vilket ju är fallet och dilemmat vid anläggningen av till exempel en Anglo-kinesisk (engelsk) landskapspark. Träd tar tid på sig att bli värdigt fullvuxna. Stengruppen är nästan helt klar från det ögonblick man jämnar till marken kring den. Ett slags ”instant garden” skulle man kunna säga.
Vidare kan man konstatera att stengrupperna är effektfulla och uttrycksfulla även på vintern. Det är en stillande poetisk upplevelse att se stenarna pudrade av ett tunnare lager av den tidiga vita snön. Eller senare på vintern under avsmältningen då stenarna
pryds av tjocka vita hättor. Mycket vackert och full effekt under hela vintern, precis som under resten av året.
Ytterligare en positiv och praktisk aspekt är att den är relativt lättskött och mindre krävande i fråga om vatten, jordförbättring, gödsling och ogräsrensning. Detta stenkoncept är mycket applicerbart på andra typer av moderna anläggningar som helt saknar en orientalisk grundidé.
Stenarnas massiva aspekt och orubbliga tyngd ger den lyckige ägaren (och andra betraktare) en känsla av solid beständighet. Den ingjuter stabilitet och trygghet. En tanke väl värd att kontemplera i dessa tider av konstant och kaotisk förändring.

Sensuella stenar (Sinnligheten).

Visst finns det en stor sensualism och sinnlighet i de stora stenarnas kroppar. Nästan varje sten vi tar i har en inneboende skulptural skönhet. Textur, struktur, mineral och färg samverkar till att ge dem karaktär, vitalitet och individualitet.
Personlighet rentav. Detta i synnerhet då vi närmar oss stenar i vår egen mänskliga skala. Orubbliga och karaktärsfasta i sin oföränderlighet. Pålitliga och trygga som barndomens leksten hemma på gården. Lugnet och tryggheten de ingjuter sänker vår alltför fort tickande puls. I sommarens nattliga svalka utstrålar stenen en nästan mänsklig kroppsvärme som får handen att njuta. Då kontemplerar vi kanske under några sekunder evigheten, och vår egen efemära existens.
Den inbjuder oss till att stanna upp. Ett momentant avklingande av alla våra accelererade stressprocesser. Ett ögonblick av frid.

Naturträdgården

Vi lever i ett land som till övervägande del innefattas av Taigan, det mäktiga barrskogsbältet som täcker en stor del av norra halvklotet. I denna naturtyp där allehanda barrträdsarter tillsammans med tall och gran dominerar, frodas mossor, ris och lavar. En biotop (eller tavla) som många villaägande nordbor har alldeles utanför altandörren. Ett stycke natur alltför ”vanligt” för att röna någon större uppskattning.
Något som måste bort för att en ”riktig” trädgård ska kunna anläggas. Kanske skall man tänka om, tänka tvärt om. Kanske ska vi ha en moss- och risträdgård, i en

----------------------- Page 3----------------------------------------------

pelarsal av mäktig tall och gran. Tallrisheden och blåbärsgranskogen som trädgårdsstil. Häri ligger en del av vår stora expertis.
I stället för att utplåna dessa vackra och naturliga marktäckare så kan vi låta dem framträda och dominera. Låta dem bölja fram över terrängens sten och berghäll.
Björnmossa, palmmossa och krokmossa möter renlav, islandslav och brunlav.
Lingonris och blåbärsris avlöser ormbunkebuketter och bräkenkaskader.
Allt som krävs är ett öga för det lilla landskapets enhetlighet och enkelhet. Vi tar fram de siktlinjer mot vackra element i det kringliggande landskapet. Vi röjer ut alla träd och buskar som inte bidrar till det estetiska helhetsintrycket. Vi skonar den lilla tallen eller eken som har en potential att på orientaliskt vis formas till ett mindre trädgårdsträd. De små och stora som får stå kvar beskär vi enligt de kinesiska och japanska kriterierna för vackra stammar och harmoniska grenflak. Sedan ser vi vad vi bör tillföra. Kanske några japanska lönnar. Kanske en stengrupp. En krattad grusyta i stället för gräsmatta. Eller möjligtvis ett vackert fågelbad i sten. Sålunda kan man med rätt grundförutsättningar få en näst intill fullgången mossträdgård. För en minimal investering.

Tallen

Tallen är det centrala kultträdet inom kinesisk chan och japansk Zen . Liksom furan i den nordiska konsten, litteraturen och folkloren är tallen i kina och japan ett av det högst skattade träden i trädgården så väl som i krukan i form av Bonsai.
Här i sverige finns det inga hinder att använda oss av vår egen vanliga tall, Pinus silvestris. Den fungerar alldeles utmärkt som japansk trädgårdstall och responderar förnämligt på all den specifika behandling som man ger den japanska tallen. Man kan alltså ge sig ut i vildmarken och söka en liten tallplanta med den orientaliska karaktären. (Alltid med markägarens tillstånd).
Letar man tillräckligt länge så finner man den lilla tallen som stått i mager jord och hämmats i sin utveckling. Det kan alltså röra sig om en planta som har många år på nacken men som ej kommit upp till mera än 50-100 centimeters höjd.
Tack vare den låga näringshalten och den intensiva väder och vindexponeringen på ståndorten så har den givits en distinkt väderbiten och något förgrovad Bonsai- karaktär, utan att någonsin vidrörts av människohand. På våra kuster insprängda i granitklippornas sprickor växer de vackraste tallarna. Knotiga och grova i stammen, platta grenflak som kramar klippan. Dessa bör få stå kvar orörda då man gör bättre i att leta på mjukare mark. Kan man nu lyfta ut den ur sin ståndort utan att skada rötterna i allt för stor utsträckning så kan plantan från första början bli den centrala ”japan-stylade” vårdtallen i anläggningen.

Läs mera i boken ”Japansk trädgård på svenska” med Adrian Domines texter och trädgårdar. Nominerad till årets trädgårdsbok 2007.

ADTERRA.SE